Maten är målet - eller är målet maten....?

Jag är nybörjare på att springa. Jo då, även om det blivit fler rundor i löpspåret de senaste tre-fyra åren - och faktiskt ett och annat lopp - ser jag mig själv fortfarande som "nybörjaren som springer långsammast i hela världen". Så där så att när jag vid ett besök hos kiropraktorn nyligen fick höra att jag har ett "typiskt löparknä" tänkte att, "nä, det kan inte stämma - jag är ju ingen löpare".

Men alldeles oavsett eventuellt skevhet i min självbild eller vad som stämmer och inte, vill jag slå ett slag för ett av de trevligaste lopp jag sprungit (å märk väl att jag alltså är nybörjare och inte sprungit alls särskilt många): Söder Runt. En mil runt fantastiska Södermalm i Stockholm som avslutas med "After run" på gamla Skofabrikens innegård vid Hornstull där alla löpare bjuds på pizza, öl och skönt häng. Mycket, mycket trevligt.

 Det här med att pressa kroppen för att få pizza och öl får mig osökt att tänka på en vän med tio Iron Man-tävlingar i ryggen och som gärna - och med stor lycka - konstaterar att de tävlande ju bjuds på kaffe, chips och Coca cola under loppet. Och kaffe gillar hon ju. Och cola och chips gör det hela till värsta fredagsmyset. Så det finns liksom inga ursäkter för att INTE simma 3,8 km, cykla 18 mil och springa ett Marathon (4,2 mil)....

Resonemanget stämmer förvisso - åtminstone delvis - överens med min filosofi om att träna för att äta - inte äta för att träna. Samtidigt som jag funderar på om jag trots allt kanske inte borde lägga lite mer fokus på det sistnämnda. För nej, loppet gick inte riktigt som jag ville. För jo, hur mycket "nybörjare" jag än säger att jag är och hur mycket jag än försöker övertyga mig själv om att det "bara handlar om att ta sig runt", så hade jag ju så klart velat pressa förra årets tid en aning. Kanske hade det gått om jag fokuserat mer på matupplägget de senaste veckorna....?








Fast. Nä. Livet är för kort för att äta trist mat eller avstå god dryck för att pressa tiden på ett lopp som inte spelar någon roll alls i "det långa loppet" (haha!). I det här fallet handlar det sannolikt mer om att jag knappt hunnit springa något alls de senaste månaderna och mindre om maten. Men jag erkänner att jag är lite nyfiken på Kristina Anderssons bok om smart mat för löpare (168 kronor på Adlibris). Kanske mest för att maten och recepten bara utgör en liten del (resten handlar om tankar kring löpning och träningsupplägg) och för att maten inte verkar knastertorr..... Så vem vet, nästa gång kanske jag avverkar Söder Runt i rekordfart!

 

 

Ps. Mer om träning och mat hittar Ni här:

Nyttiga chokladbollar som träningsmellis

Vegetarisk sensommarpasta för atleter

Träningsläger på norra ön

Bars som på gymmet?

Middag för små och stora löpare